Panacotta är enkelt; värmd (egent­li­gen kokt) grädde blan­das med lite gela­tin så den stel­nar. Ris­ken är att det hela blir hårt och gum­mi­ak­tigt av en för hög dos gela­tin och/eller att sma­ken inte blir den mest intres­santa. Så i recep­tet nedan gör jag en panacotta med ett tunt lager frukt­gelé överst, och jag har lite yog­hurt i panacot­tan. Båda delarna gör denna efterätt till ett snabb­la­gat underverk.

4 por­tio­ner, ca 10 min (plus ett par tim­mar i kyl)

2,5 dl visp­grädde
½ dl natu­rell yog­hurt
1 gela­tin­blad (plus ännu en del av ett gela­tin­blad)
½ dl soc­ker
1 msk mörk sirap
½ vanilj­stång
ca 1 dl bär/rabarber/frukt etc till gelé

Lägg ett gela­tinark i kallt vat­ten, häll gräd­den i en liten kastrull. Blanda gräd­den med soc­ker och sirap och lägg i den halva vanilj­stången (som du kly­ver på läng­den innan). Hetta upp bland­ningen ordent­ligt – men låt den inte koka (panacotta ska egent­li­gen koka – men jag tyc­ker det sma­kar bättre om man und­vi­ker det). Använd en tesked för att skrapa ut alla frön ur vanilj­stången så att de ham­nar i panacot­tan, och släng bort res­ten av vanilj­stången. Ta av från vär­men, rör ner gela­tin­bla­det först och sedan yog­hur­ten. Häll upp i fyra glas/portionsskålar (varje por­tion blir alltså ¾ dl panacotta, vil­ket är ganska lagom). Ställ in i kylen några tim­mar så att det hela sät­ter sig.

Lägg bären (eller vad du nu har) i en gryta med en mat­sked vat­ten, men helt utan soc­ker. Låt koka upp under lock och koka i någon minut tills allt väts­kat sig. Sila upp väts­kan i en liten skål och blöt­lägg en rim­lig dos gela­tin (½ blad per dl vätska så blir det inte obe­hag­ligt hårt), som du sedan rör ut i den ännu varma väts­kan. Låt den svalna lite, men inte stelna och skeda den sedan ovanpå panacot­tan; tan­ken är att täcka dess yta med ett 1–2 mm tjockt lager syr­ligt osö­tat frukt­gelé. Ställ åter in i kylen och låt även gelén sätta sig, det tar inte en lång stund. Servera.

Man kan leka med smak­sätt­ning­arna – se till att få fina kon­tras­ter mel­lan gelén och panacot­tan bara, både vad det gäl­ler smak och färg. Den mörka sira­pen som jag smak­sät­ter med ovan kan ersät­tas av lite vad som helst bara det inte är för myc­ket vätska. Prova t.ex. med ros­ma­rin eller laven­del, eller med pas­sions­frukt eller citron­skal. Det finns myc­ket få begräns­ningar. Allt som kan bli en vätska går att göra gelé på för att skeda över – tric­ket lig­ger i kom­bi­na­tio­nerna. Cam­pari ger t.ex. ett väl­digt gott bit­tert gelé med en fin ill­röd färg.

På en buffé kan man göra ännu myc­ket mindre panacot­tor – kanske 8 st av recep­tet ovan, bara man har snygga små glas att ser­vera i.