Panacotta är enkelt; värmd (egentligen kokt) grädde blandas med lite gelatin så den stelnar. Risken är att det hela blir hårt och gummiaktigt av en för hög dos gelatin och/eller att smaken inte blir den mest intressanta. Så i receptet nedan gör jag en panacotta med ett tunt lager fruktgelé överst, och jag har lite yoghurt i panacottan. Båda delarna gör denna efterätt till ett snabblagat underverk.
4 portioner, ca 10 min (plus ett par timmar i kyl)
2,5 dl vispgrädde
½ dl naturell yoghurt
1 gelatinblad (plus ännu en del av ett gelatinblad)
½ dl socker
1 msk mörk sirap
½ vaniljstång
ca 1 dl bär/rabarber/frukt etc till gelé
Lägg ett gelatinark i kallt vatten, häll grädden i en liten kastrull. Blanda grädden med socker och sirap och lägg i den halva vaniljstången (som du klyver på längden innan). Hetta upp blandningen ordentligt – men låt den inte koka (panacotta ska egentligen koka – men jag tycker det smakar bättre om man undviker det). Använd en tesked för att skrapa ut alla frön ur vaniljstången så att de hamnar i panacottan, och släng bort resten av vaniljstången. Ta av från värmen, rör ner gelatinbladet först och sedan yoghurten. Häll upp i fyra glas/portionsskålar (varje portion blir alltså ¾ dl panacotta, vilket är ganska lagom). Ställ in i kylen några timmar så att det hela sätter sig.
Lägg bären (eller vad du nu har) i en gryta med en matsked vatten, men helt utan socker. Låt koka upp under lock och koka i någon minut tills allt vätskat sig. Sila upp vätskan i en liten skål och blötlägg en rimlig dos gelatin (½ blad per dl vätska så blir det inte obehagligt hårt), som du sedan rör ut i den ännu varma vätskan. Låt den svalna lite, men inte stelna och skeda den sedan ovanpå panacottan; tanken är att täcka dess yta med ett 1–2 mm tjockt lager syrligt osötat fruktgelé. Ställ åter in i kylen och låt även gelén sätta sig, det tar inte en lång stund. Servera.
Man kan leka med smaksättningarna – se till att få fina kontraster mellan gelén och panacottan bara, både vad det gäller smak och färg. Den mörka sirapen som jag smaksätter med ovan kan ersättas av lite vad som helst bara det inte är för mycket vätska. Prova t.ex. med rosmarin eller lavendel, eller med passionsfrukt eller citronskal. Det finns mycket få begränsningar. Allt som kan bli en vätska går att göra gelé på för att skeda över – tricket ligger i kombinationerna. Campari ger t.ex. ett väldigt gott bittert gelé med en fin illröd färg.
På en buffé kan man göra ännu mycket mindre panacottor – kanske 8 st av receptet ovan, bara man har snygga små glas att servera i.
2 svar på ”Panacotta”
ÄLSKAR detta recept. Toppen, underbara smaker. Tack.
Jag brukar ta hälften grädde och hälften mascarponeost, blir fantastiskt gott!