Panacotta

Panacot­ta är enkelt; värmd (egent­li­gen kokt) gräd­de blan­das med lite gela­tin så den stel­nar. Ris­ken är att det hela blir hårt och gum­mi­ak­tigt av en för hög dos gela­tin och/eller att sma­ken inte blir den mest intres­san­ta. Så i recep­tet nedan gör jag en panacot­ta med ett tunt lager frukt­ge­lé överst, och jag har lite yog­hurt i panacot­tan. Båda delar­na gör den­na efterätt till ett snabb­la­gat under­verk.

4 por­tio­ner, ca 10 min (plus ett par tim­mar i kyl)

2,5 dl visp­gräd­de
½ dl natu­rell yog­hurt
1 gela­tin­blad (plus ännu en del av ett gela­tin­blad)
½ dl soc­ker
1 msk mörk sirap
½ vanilj­stång
ca 1 dl bär/rabarber/frukt etc till gelé

Lägg ett gela­tinark i kallt vat­ten, häll gräd­den i en liten kastrull. Blan­da gräd­den med soc­ker och sirap och lägg i den hal­va vanilj­stång­en (som du kly­ver på läng­den innan). Het­ta upp bland­ning­en ordent­ligt – men låt den inte koka (panacot­ta ska egent­li­gen koka – men jag tyc­ker det sma­kar bätt­re om man und­vi­ker det). Använd en tesked för att skra­pa ut alla frön ur vanilj­stång­en så att de ham­nar i panacot­tan, och släng bort res­ten av vanilj­stång­en. Ta av från vär­men, rör ner gela­tin­bla­det först och sedan yog­hur­ten. Häll upp i fyra glas/portionsskålar (var­je por­tion blir allt­så ¾ dl panacot­ta, vil­ket är gans­ka lagom). Ställ in i kylen någ­ra tim­mar så att det hela sät­ter sig.

Lägg bären (eller vad du nu har) i en gry­ta med en mat­sked vat­ten, men helt utan soc­ker. Låt koka upp under lock och koka i någon minut tills allt väts­kat sig. Sila upp väts­kan i en liten skål och blöt­lägg en rim­lig dos gela­tin (½ blad per dl väts­ka så blir det inte obe­hag­ligt hårt), som du sedan rör ut i den ännu var­ma väts­kan. Låt den sval­na lite, men inte stel­na och ske­da den sedan ovan­på panacot­tan; tan­ken är att täc­ka dess yta med ett 1–2 mm tjockt lager syr­ligt osö­tat frukt­ge­lé. Ställ åter in i kylen och låt även gelén sät­ta sig, det tar inte en lång stund. Ser­ve­ra.

Man kan leka med smak­sätt­ning­ar­na – se till att få fina kon­tras­ter mel­lan gelén och panacot­tan bara, både vad det gäl­ler smak och färg. Den mör­ka sira­pen som jag smak­sät­ter med ovan kan ersät­tas av lite vad som helst bara det inte är för myc­ket väts­ka. Pro­va t.ex. med ros­ma­rin eller laven­del, eller med pas­sions­frukt eller citron­skal. Det finns myc­ket få begräns­ning­ar. Allt som kan bli en väts­ka går att göra gelé på för att ske­da över – tric­ket lig­ger i kom­bi­na­tio­ner­na. Cam­pa­ri ger t.ex. ett väl­digt gott bit­tert gelé med en fin ill­röd färg.

På en buffé kan man göra ännu myc­ket mind­re panacot­tor – kanske 8 st av recep­tet ovan, bara man har snyg­ga små glas att ser­ve­ra i.